Tänk om man kan finna någon
Många ser mig som en glad kille med lätt för skratt och en snäll människa. det kan stämma det vet jag inte det ska inte jag säga det ska andra säga.
när jag ser tillbaka på mitt liv så blir jag ledsen träffade en tjej när jag var 16 de tog slut innan jag fyllde 20 år allt vi flyttade ihop jag var glad sen började det med att jag fick vara hemma hela tiden. ta hand om tvätt och disk städa och mycket mer, jag gjorde det för jag ville inte har bråk, det var alltid bråk om pengar. jag var en värdelös kille jag var sämst på allt,
i skolan så höll jag masken var "glad" och försökte att göra så gott jag kunde i skolan. men jag mådde så dåligt över allt, när det tog slut så trakasserier och anat var vardags mat man blev van att blir kallad värdelös.
de finns så mycket mer att skriva om det förhållande och mitt första sambo liv men känner att jag orka inte skriva mer om det. det var så hemskt.
det gick något år som singel, sen träffade jag en tjej som fick min värld att snurra jag kände mig som en prins jag var glad hade ett bra jobb och världens sötaste tjej. men när sanningen kom fram att hon hade varit otrogen så bröts jag samman jag kände en smärta i kroppen som gjorde mig så ledsen och deprimerad.
min familj vet inte hur mitt liv har varit och det är jag glad över för deras bästa.
men hade turen att träffa en tjej efter det vi blev sambos livet var bra, nu vågade jag tro på kärleken. men hade så fel, vi var tillsammans i 3 år och hon hade varit otrogen hela tiden, men en av mina bästa vänner.
masken på igen snäll och glad stängde in mig själv,
men tiden går dejtade några till sist trodde jag att jag hade hittat henne tjejen för mig vi klickade så bra, men det va två saker som inte var bra det var många mil mellan oss och hon hade fotfarande känslor för sitt ex.
det är väldigt kortfattat men jag vill inte ger upp att träffa någon. jag vill blir älskad jag vill mysa i soffan och ha de bra jag vill känna mig levande.
Varje dag dra jag på mig en mask en mask som döljer all grått förtvivlan all sorg som jag känner. att inte kunna mer än att skriva ner det gör ont men jag vill inte vara en belastning för dem vännerna jag har.
jag hoppas att min text ska göra att ni förstår att jag inte alltid är glad, snäll rolig utan jag har känslor som alla andra. hur jag vågar lita på någon de vet jag inte.
jag kanske inte skriver varje dag på bloggen men ska försöka.
Kram alla
när jag ser tillbaka på mitt liv så blir jag ledsen träffade en tjej när jag var 16 de tog slut innan jag fyllde 20 år allt vi flyttade ihop jag var glad sen började det med att jag fick vara hemma hela tiden. ta hand om tvätt och disk städa och mycket mer, jag gjorde det för jag ville inte har bråk, det var alltid bråk om pengar. jag var en värdelös kille jag var sämst på allt,
i skolan så höll jag masken var "glad" och försökte att göra så gott jag kunde i skolan. men jag mådde så dåligt över allt, när det tog slut så trakasserier och anat var vardags mat man blev van att blir kallad värdelös.
de finns så mycket mer att skriva om det förhållande och mitt första sambo liv men känner att jag orka inte skriva mer om det. det var så hemskt.
det gick något år som singel, sen träffade jag en tjej som fick min värld att snurra jag kände mig som en prins jag var glad hade ett bra jobb och världens sötaste tjej. men när sanningen kom fram att hon hade varit otrogen så bröts jag samman jag kände en smärta i kroppen som gjorde mig så ledsen och deprimerad.
min familj vet inte hur mitt liv har varit och det är jag glad över för deras bästa.
men hade turen att träffa en tjej efter det vi blev sambos livet var bra, nu vågade jag tro på kärleken. men hade så fel, vi var tillsammans i 3 år och hon hade varit otrogen hela tiden, men en av mina bästa vänner.
masken på igen snäll och glad stängde in mig själv,
men tiden går dejtade några till sist trodde jag att jag hade hittat henne tjejen för mig vi klickade så bra, men det va två saker som inte var bra det var många mil mellan oss och hon hade fotfarande känslor för sitt ex.
det är väldigt kortfattat men jag vill inte ger upp att träffa någon. jag vill blir älskad jag vill mysa i soffan och ha de bra jag vill känna mig levande.
Varje dag dra jag på mig en mask en mask som döljer all grått förtvivlan all sorg som jag känner. att inte kunna mer än att skriva ner det gör ont men jag vill inte vara en belastning för dem vännerna jag har.
jag hoppas att min text ska göra att ni förstår att jag inte alltid är glad, snäll rolig utan jag har känslor som alla andra. hur jag vågar lita på någon de vet jag inte.
jag kanske inte skriver varje dag på bloggen men ska försöka.
Kram alla
